Den här helgen har varit den sista där jag har haft tid för att bara ha roligt och njuta av att vara ledig och umgås med vänner, då nästa helg kommer till störst del bestå av att flytta ut och packa inför resan. Sedan bär det av mot Valencia och nya upplevelser, vilket både är spännande och lite smått skrämmande. Det kändes riktigt på allvar nu i helgen, med allt vad det innebär. Jag fick några gånger under helgen frågan om jag kände mig förberedd, och vilket jag inte riktigt kunde ge ett kort och enkelt svar på, så ska försöka utveckla mina funderingar kring det här.
För två veckor sedan så var jag på en förberedelsedag hos min sändande organisation, PeaceWorks. Att ha en sådan dag är en viktig del då det ges möjligheter att verkligen fundera omkring sitt utbyte innan det sätter igång; vad jag ser fram emot, vad jag har för farhågor, vad jag kan lära mig och bidra med, varför jag valt att volontärarbeta, hur jag kan hantera möjliga kulturkrockar och konflikter, tänka ut eventuella utmaningar och hur jag kan lösa dem, och mycket mer.
Eftersom jag tidigare under hösten var praktikant på PeaceWorks, och då på själva volontäravdelningen, så har jag själv hållt i flera utbildningar som denna eller med liknande övningar. Därför var inte så mycket nytt för mig när det gällde den generella informationen som gavs, och jag visste ungefär vilka övningar vi skulle göra och frågor vi skulle diskutera. Dock så bygger utbildningar som dessa mycket på deltagarnas utbytande av egna tankar och åsikter, och som ledare så var jag om än självklart aktiv och och fick tankar av intressanta diskussioner som kom upp, men jag satte det då inte riktigt i ett eget perspektiv. Därför kände jag att det var fortfarande lika viktigt för mig att få vara med på en sådan här dag. Så jag satte på mig deltagarglasögonen och försökte verkligen fundera över frågorna i relation till mitt utbyte. De andra deltagarna skulle åka mycket längre iväg; till Uganda, Mozambique, Bolivia, Vietnam och Nepal. Så därför var deras farhågor inför utbytet inte direkt något jag kände, t.ex att vara rädd för att få sjukdomar eller att maten är annorlunda. Inte känner jag heller att jag är orolig för att längta hem när jag väl är där. Dock har jag kännt att det är en del som jag kommer att missa, även om jag garanterat kommer att uppleva så otroligt mycket roligt och nytt. När jag tog upp det så sa en av de andra deltagarna att "man vet vad man har, men inte vad man kommer att få", och det är precis så jag har kännt nu lite grann och skönt att höra från någon annan. Det jag har sagt till kompisar är att jag verkligen kommer att sakna den svenska sommaren med ljusa nätter som känns som de aldrig tar slut, och då mest fått tillbaka (mycket med glimten i ögat) att jag ska sluta gnälla (vilket också är svårt som den stolta närking jag är), för att jag kommer få vara i en stor stad i ett varmt och land och att det kommer bli många fler svenska somrar så klart för mig, vilket är helt sant.
Därför var det ändå otroligt skönt att den här helgen var så varm och ljus och full av tid, så att jag fick uppleva i alla fall en riktig försommar-helg innan jag åker. Det blev i fredags först After Work-häng i Vitabergsparken, som var helt full av människor, med några tidigare arbetskamrater, för att sedan möta upp några gamla kompisar från Örebro på en bar, som avslutades med att sitta på en brygga vid vattnet och bara snacka och ha kul. Sedan på lördagen hade jag redan planerat sedan ett tag att ha grillfest i huset där jag bor just nu. Så ihop med tio vänner, som jag känner från olika håll, gick vi ner till den närliggande sjön och hade en riktig trevlig kväll med god mat, sol och faktiskt också bad, innan vi alla åkte in till stan för att fortsätta där inne.
Med denna fantastiska helg bakom mig så känner jag mig nu helt förberedd att fara iväg och lämna Sverige och sommaren här, för att upptäcka och uppleva sommaren i ett annat land och ny stad. Det kommer bli riktigt kul och spännande! Vamos a la playa!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar